Vad är suggestopedi
Om suggestopedi
Att lära lekande lätt
Georgi Lozanov (född 1926 i Sofia) är läkare, psykiater och hjärnforskare och har under mer än 40 år utformat suggestopedi som en metod och förhållningssätt för språkundervisning, tillsammans med Evelina Gateva, språk- och musikpedagog (Bulgarien 1939 - 1997). Suggestopedi har använts i Bulgarien i engelskundervisning i år 1 – 6, såväl som grundskolans i alla övriga ämnen. Tillvägagångssättet har skiftat beroende på ämne och barnens ålder. Ett program för första läsinlärning har också utarbetats. Men det är framför allt i språkundervisning för vuxna, som suggestopedin spritt sig över världen.
Målet med den suggestopediska undervisningen är dubbelt: att lära sig bättre och att må bättre.
Anna Cramér och prof. Georgi Lozanov, Wien 1997
Balans mellan känsla och intellekt
Helhetssyn på människan och lärande
Från helhet till delar – från delar till helhet
Musik och konst som medel
Ordet suggestopedi
Det något krångliga ordet suggestopedi kommer från ordet suggestion. Med detta menar då Lozanov suggestion lika med stimulus. Vi fungerar till största delen på ett undermedvetet plan. Våra medvetna tankar och förnimmelser är bara en liten del av all den aktivitet som pågår i vår kropp och hjärna. Likväl påverkas vi omedvetet av det som ligger utanför vårt medvetnas periferi. För att skapa ett optimalt inlärningsklimat är det därför viktigt att samla så många positiva stimuli som möjligt och sålla bort så många negativa som möjligt.
”Allt spelar roll” brukar jag säga. Det spelar roll hur det ser ut i klassrummet, hur jag som lärare använder mitt kroppspråk, röst och vilka ord jag väljer att använda - vilken grundstämning jag skapar. Färger, former, musik - allt har sin betydelse.
”Varför blir det som det blir, när jag gör som jag gör?” är en bra fråga att ställa sig. Lozanov har myntat och forskat kring begreppet suggestologi dvs studiet av stimulis inverkan på människan. Suggestopedi är rönen från denna forskning applicerade på inlärning.
En annan betydelse av ordet suggestion är den som ligger i engelskans ”suggest” ”suggestion”, d v s ett förslag, en inbjudan. En betydelse som passar bra för att beskriva suggestopedin som metod: som lärare föreslår jag - skapar inlärningstillfällen - dukar upp en smörgåsbord av inlärningstillfällen, som var och en tar för sig av utifrån sin specifika inlärnings- och intelligensprofil. Hela personligheten
Prof. Lozanov menar att vi som lärare i traditionell undervisning riktar oss till en mycket begränsad del av elevernas personlighet. I suggestopedisk undervisning riktar man sig till hela människan, d v s inte bara till inlärarens logiska/analytiska jag, utan också hans/hennes känslomässiga/ konstnärliga jag. Resultatet blir bättre inlärning och samtidigt ett psykiskt och fysiskt välbefinnande.Förhållningssättet
Kommunikationen i klassrummet är grundläggande i suggestopedin. Det gäller att skapa ett klimat av glädje och avspänning så att att undervisningen upplevs som något stimulerande och behagligt. Suggestopedi är att utgå från att alla kan. Lärarens attityd till stoffet och eleverna är därför mycket viktig: ”jag vet att ni kan” - en positiv förväntan, som överförs från läraren till eleverna. Den som tror på sig själv fördubblar sin förmåga. Att arbeta med elevernas självkänsla ses därför som mycket viktigt.
Några nyckelbegrepp
Vår reservkapacitet
Vår inlärningspotential är summan av våra genetiska förutsättningar och våra förvärvade begränsningar (ofta resultat av omgivningens negativa omdömen om vår förmåga i olika situationer). ”Jag är inte bra på språk”. ”Jag kan inte sjunga”, etc.
De delar av vår kapacitet som vi inte har tillgång till kallar prof. Lozanov för vår reservkapacitet – ”the reserves of mind”. Suggestopedisk undervisning för barn går ut på att skapa inlärningssituationer där alla barn lyckas och där man undviker att vissa barn slipper den smärtsamma och begränsande lärdomen ”jag kan inte”, ”jag duger inte”.
Suggestopedisk undervisning för vuxna handlar om att leda deltagarna förbi begränsningar, förbi uppfattningen om att inlärning är förenat med ”blod, svett och tårar” och att det finns en gräns för hur mycket man kan lära sig.
Perifer perception
Vi kan inte medvetet fokusera på mer än en litet antal stimuli åt gången. Vår hjärna är konstruerad på det sättet för att undvika att vi blir kaotiska. Däremot registrerar vi en mängd information/sinnesförnimmelser i vår omgivning på ett omedvetet plan. Man kan jämföra med en teatersalong i mörker där en strålkastare förflyttar sig över scenen. Allteftersom den förflyttar sig hamnar olika delar av scenen i fokus medan de övriga ligger i mörker. Vi vet att de finns där men vi ser dem inte. I suggestopedin använder man sig av detta fenomen i språkundervisningen till exempel genom att sätta upp verbparadigmer eller annan information på väggarna. Informationen finns där utan att läraren speciellt fäster elevernas uppmärksamhet på den. Den assimilieras på ett omedvetet plan och finns i vårt undermedvetna som underlag för aktiv kunskap.
Begreppet perifer perception går också igen i texternas och de olika inlärningaktiviteternas utformning och användning.
Avspänd koncentration
Vi lär oss bättre när vi känner oss trygga och avspända och därmed är berfriande från blockerande oro och spänningar.
